Daniil Charms:
* * *
- Ni förstår, sade han, jag såg hur ni åkte båt med dem häromdagen. En av dem satt vid rodret, två stycken rodde och den fjärde satt bredvid er och talade. Jag stod länge på stranden och tittade på hur de där båda rodde. Ja, jag kan tveklöst fastslå att de tänkte dränka er. Så ror man bara inför ett mord.
Damen i de gula handskarna såg på Klopov.
- Vad menar ni?, sade hon. Hur skulle man kunna ro på ett särskilt sätt inför ett mord? Och förresten, vad skulle de ha för intresse av att dränka mig?
Klopov vände sig tvärt mot damen och sade:
- Har ni hört talas om järnblicken?
- Nej, sade damen och flyttade sig ofrivilligt bort från Klopov.
- Aha, sade Klopov. När en tunn porslinskopp faller från ett skåp och flyger nedåt så vet ni redan i det ögonblick den flyger genom luften att den kommer att slå i golvet och flyga i bitar. Och jag vet att när någon har sett på en annan människa med järnblicken så kommer han förr eller senare oundvikligen att mörda henne.
- Såg de på mig med järnblicken? frågade damen i de gula handskarna.
- Ja, frun, sade Klopov och tog på sig hatten.
De teg båda en stund.
Klopov satt med huvudet djupt nedböjt.
- Förlåt mig, sade han plötsligt tyst.
Damen i de gula handskarna såg förvånat på Klopov och teg.
- Det var ljug alltsammans, sade Klopov. Jag hittade på det där med järnblicken nyss, medan jag satt här bredvid er på bänken. Ni förstår, jag slog sönder min klocka idag och jag är så bedrövad.
Klopov tog fram en näsduk ur fickan, vecklade ut den och räckte damen den sönderslagna klockan.
- Jag har haft den i sexton år. Förstår ni vad det betyder? Att slå sönder en klocka som i sexton år har tickat här under hjärtat på mig? Har ni någon klocka?
© Översättning Åke Zimmermann