Daniil Charms:
Band
Filosof!
1. Jag skriver till Er som svar på Ert brev, som Ni har för avsikt att skriva till mig som svar på mitt brev, som jag har skrivit till Er.
2. En violinist köpte sig en magnet och begav sig hem med den. På vägen anfölls violinisten av ligister som slog av honom hatten. Vinden fick fatt i hatten och bar iväg med den längs gatan.
3. Violinisten lade ner magneten på marken och sprang efter hatten. Hatten hamnade i en pöl med salpetersyra och löstes upp.
4. Under tiden lade ligisterna beslag på magneten och schappade.
5. Violinisten återvände hem utan rock och utan hatt eftersom hatten hade upplösts i salpetersyra och violinisten, i besvikelse över förlusten av sin hatt, hade glömt rocken på spårvagnen.
6. Konduktören i samma spårvagn tog med sig rocken till loppmarknaden och bytte den mot sur grädde, gryn och tomater.
7. Konduktörens svärfar föråt sig på tomaterna och dog. Liket efter konduktörens svärfar togs till bårhuset, men sedan förväxlades det, och istället för konduktörens svärfar begravde man en gammal gumma.
8. På gummans grav restes en vit stolpe med inskriften: Anton Sergejevitj Kondratjev.
9. Elva år senare hade stolpen ätits sönder av mask, och den föll omkull. Kyrkogårdsvaktmästaren högg stolpen i fyra bitar och eldade upp den i spisen. Och på samma eld lagade kyrkogårdsvaktmästarens hustru en blomkålssoppa.
10. När soppan precis var klar, ramlade en fluga ner från väggen, rakt ner i kastrullen med soppan i. Soppan gav de till tiggaren Timofej.
11. Tiggaren Timofej åt upp soppan och berättade för tiggaren Nikolaj om hur god kyrkogårdsvaktmästaren var.
12. Nästa dag kom tiggaren Nikolaj till kyrkogårdsvaktmästaren och började be denne om en allmosa. Men kyrkogårdsvaktmästaren gav ingenting åt tiggaren Nikolaj utan jagade bort honom.
13. Tiggaren Nikolaj blev ordentligt ilsken och satte eld på kyrkogårdsvaktmästarens hus.
14. Elden spred sig från huset till kyrkan och kyrkan brann ner.
15. Det hölls ingående förhör, men orsaken till elden lyckades man inte fastställa.
16. På den plats där kyrkan hade stått, byggdes ett folkets hus, och på invigningsdagen arrangerades en konsert, där samme violinist, som fjorton år tidigare hade förlorat sin rock, uppträdde.
17. Och i publiken satt sonen till en av de ligister som fjorton år tidigare hade slagit hatten av violinisten.
18. Efter konserten åkte de hem i samma spårvagn. Men spårvagnen bakom deras kördes av samme konduktör som en gång hade sålt violinistens rock på loppmarknaden.
19. Så åker de alltså sent en kväll genom staden. Först violinisten och ligistens son, och efter dem spårvagnsföraren, den före detta konduktören.
20. Där åker de utan att veta vilket band som förenar dem, och inte får de reda på det så länge de lever.
© Översättning Åke Zimmermann