Daniil Charms:
Om uppenbarelser och existenser II
Här är en flaska med vodka, så kallad alkohol. Och bredvid ser ni Nikolaj Ivanovitj Serpuchov.
Ur flaskan stiger alkoholångor. Se hur Nikolaj Ivanovitj Serpuchov snusar med näsan. Titta hur han slickar sig om munnen och hur han plirar. Det märks att han tycker mycket om det, och huvudsakligen eftersom det är alkohol.
Men lägg märke till att bakom ryggen på Nikolaj Ivanovitj finns det ingenting. Inte så att det inte står något skåp eller komod eller något sådant där, utan där finns absolut ingenting, inte ens luft. Tro't om ni vill men bakom ryggen på Nikolaj Ivanovitj finns inte ens ett luftrum eller, som man säger, atmosfär. Ärligt talat, det finns ingenting.
Det här är förstås omöjligt att föreställa sig.
Men det ger vi fan i, det enda som intresserar oss är alkoholen och Nikolaj Ivanovitj Serpuchov.
Nu tar Nikolaj Ivanovitj flaskan med alkoholen i handen och för den mot näsan. Nikolaj Ivanovitj sniffar och vickar på munnen som en kanin.
Nu är tiden inne att säga, att det inte bara bakom ryggen på Nikolaj Ivanovitj, utan framför, så att säga framför bröstet och överhuvudtaget runtom inte finns någonting. En total avsaknad av någon som helst existens eller som någon skämtsamt sagt: frånvaro av varje slags närvaro.
Låt oss dock bara intressera oss för alkoholen och Nikolaj Ivanovitj.
Föreställ er att Nikolaj Ivanovitj kikar ner i flaskan med alkoholen, sedan lyfter han den mot läpparna, vänder flaskan med botten upp och dricker ur, kan ni tänka er, hela alkoholen.
Inte dåligt! Nikolaj Ivanovitj drack ur alkoholen och blinkade lite med ögonen. Inte dåligt! Skapligt gjort!
Men nu är vi tvungna att säga det här: Sanningen att säga var det inte bara bakom ryggen på Nikolaj Ivanovitj eller framför och runtomkring honom, utan även inuti Nikolaj Ivanovitj som ingenting fanns eller existerade.
Det kunde förstås vara så som vi just har sagt, och därvid skulle Nikolaj Ivanovitj kunna existera i högsta välmåga. Det är förstås sant. Men, ärligt talat, nu är saken den att Nikolaj Ivanovitj inte existerade och inte existerar. Så ligger det till.
Nu frågar ni: Men flaskan med alkoholen då? Och i synnerhet vart tog alkoholen vägen om en icke-existerande Nikolaj Ivanovitj drack upp den? Ponera att flaskan blev kvar. Men var är alkoholen? Nyss fanns den, men plötsligt är den borta. Nikolaj Ivanovitj existerar ju inte, säger ni. Hur kan det här hänga ihop?
Här förlorar vi oss i gissningar.
Men förresten. Vad är det vi säger? Vi sade ju att det inte existerade någonting vare sig inuti eller utanför Nikolaj Ivanovitj. Och om ingenting existerar vare sig inuti eller utanför, då betyder det att inte heller flaskan existerar. Eller hur?
Men å andra sidan, lägg märke till följande: Om vi säger att inget existerar vare sig inuti eller utanför, då uppstår frågan: inuti och utanför vad då? Någonting existerar tydligen ändå? Eller kanske inte? Varför säger vi i så fall "inuti" och "utanför"?
Nej, det här är uppenbarligen en återvändsgränd. Vi vet inte själva vad vi ska säga.
Adjö.
© Översättning Åke Zimmermann