Daniil Charms:
* * *
Jag rörde upp damm. Barnen sprang efter mig och rev sina kläder. Gubbar och gummor föll från taken. Jag visslade, jag dånade, jag gnisslade tänder och dunkade med min järnstav. De trasiga barnen störtade efter mig men de hann inte ifatt mig, utan bröt sina smala ben i sin hemska brådska. Gubbarna och gummorna galopperade omkring mig. Jag flög framåt! Smutsiga rakitisbarn, som liknade giftsvampar, trasslade in sig under mina fötter. Jag hade svårt att springa. Jag snubblade ideligen och en gång trillade jag nästan i den mjuka gröten av sprattlande gubbar och gummor på marken. Jag hoppade upp, bröt av huvudet på några giftsvampar och klev i magen på en benig gumma som därvid krasade ljudligt och yttrade tyst: "Jag dör". Jag sprang utan att se mig om vidare. Nu hade jag ren och jämn gatubeläggning under fötterna. Glesa lyktor lyste vägen för mig. Jag sprang fram till badhuset. Badhuslampan flämtade redan välkomnande framför mig och den angenäma men kvava badhusångan var redan i mina näsborrar, öron och mun. Jag sprang utan att klä av mig genom omklädningsrummet, sedan förbi kranarna, baljorna och britsarna, rakt fram till bastubänken. Ett hett vitt moln omgav mig. Jag hörde ett svagt men ihärdigt ljud. Det verkade som om jag låg.
. . . Och precis då stannade en mäktig vila mitt hjärta.
© Översättning Åke Zimmermann